Vad är en lobbyist enligt lobbylagen?

Lagen talar om påverkanskommunikation, inte om lobbyister

I vardagsspråk används lobbyist om den som försöker påverka politiska beslut. Lagtexten använder inte det ordet, utan utgår från handlingen: kontakt med en viss typ av mottagare i ett visst syfte. Därför spelar yrkestitel och bransch mindre roll än kontaktens innehåll. En jurist, kommunikatör, vd eller förbundsordförande kan bedriva påverkanskommunikation om sådana samtal förs i organisationens namn.

Syftet med lagen är att ge allmänheten insyn. Lagen förbjuder inte påverkan. Den kräver att den som bedriver påverkanskommunikation anmäler sig för registrering och därefter redovisar sina kontakter.

Källa: SFS 2026:1459, 1 §, 2 §, 4 § (öppnas i ny flik); prop. 2025/26:258, s. 84 (öppnas i ny flik)

Tre frågor avgör om en kontakt räknas

Den första frågan är vem som kontaktas. Mottagare är riksdagsledamöter och statsråd samt deras medarbetare. Det kan till exempel vara politiska sekreterare i partigruppernas kanslier, anställda i Riksdagsförvaltningen, statssekreterare, politiskt sakkunniga och särskilda utredare som regeringen har tillsatt. Den andra frågan är vad kontakten gäller: beredningen eller beslutet i ett ärende hos riksdagen eller regeringen. Den tredje frågan är varför kontakten tas: för att främja ett visst intresse eller utfall.

När svaret är ja på alla tre är kontakten påverkanskommunikation. Även rådgivning och stöd inför kontakten räknas. Den som på uppdrag ger råd eller stöd till någon som har eller ska ha sådana kontakter bedriver själv påverkanskommunikation.

Källa: SFS 2026:1459, 2 §, 3 § (öppnas i ny flik)

Organisationen ansvarar, inte individen

Det är den juridiska personen eller den enskilda näringsidkaren som ska anmäla sig och lämna redovisningarna. Personen som sköter kontakterna blir inte registrerad själv. En konsultbyrå som drivs som bolag anmäler sig alltså för sin egen verksamhet, och en intresseorganisation gör det för de kontakter som medarbetarna har i organisationens namn.

Skyldigheten faller bort när uppdragsgivaren själv inte är anmälningsskyldig, till exempel när uppdragsgivaren är en myndighet som agerar inom ramen för sitt uppdrag. En enskild näringsidkare som har något annat än omvärldsrelationer och kommunikation som huvudsaklig verksamhet är också undantagen.

Källa: SFS 2026:1459, 2 §, 4 §, 5 § (öppnas i ny flik)

Vad lagen inte omfattar

Kontakter med kommunpolitiker och regionpolitiker omfattas inte, eftersom lagens mottagare är knutna till riksdagen och regeringen. Detsamma gäller tjänstemän hos andra myndigheter än Regeringskansliet och Riksdagsförvaltningen. Utredare, kommittéledamöter och sekreterare i utredningar som regeringen har tillsatt räknas däremot som mottagare. Dessutom finns undantag för vissa aktörer och kontakter. De beskrivs i guiden om vem som måste anmäla sig.

Källa: SFS 2026:1459, 2 §, 3 §, 5 § (öppnas i ny flik); prop. 2025/26:258, s. 94, s. 95, s. 177 (öppnas i ny flik)

Vad lagen kräver av den som omfattas

Organisationen anmäler sig till Kammarkollegiet och lämnar därefter redovisningar tre gånger per år, senast den 1 juni, den 1 oktober och den 1 februari. Uppgifterna blir offentliga på Kammarkollegiets webbplats. Anmälan, redovisningens innehåll och registrets funktion beskrivs närmare i de andra guiderna.

Källa: SFS 2026:1459, 4 §, 6 §, 8 §, 13 § (öppnas i ny flik)